NBF Bibliotekforum

Du er her: Nyheter
E-bibliotek og e-bokbransje - snart på samme spor?
svartsberg arntzen
31.05.2012
Under e-bokseminaret under Norsk litteraturfestival på Lillehammer fikk forsamlinga vite at forlagsbransjen alt i neste uke lanserer sin nye kommersielle e-bokløsning, som alle nettbokhandlerne kan benytte seg av. Men Deichmanskes mann i panelet er skeptisk når det gjelder bibliotekets muligheter i denne sammenhengen. Deichman, som jobber med sine egne løsninger mot publikum, må bare håpe på det beste.

Tekst og foto: Anders Ericson

På Oppland fylkesbiblioteks og NBFs tilsvarende arrangement på Lillehammer for nøyaktig tre år siden gikk start-, eller skal vi si skremmeskuddet for e-bokdebatten i norsk bibliotekvesen, da Aftenpostenjournalist Per Kristian Bjørkeng varsla om presset biblioteket ville komme under når e-bøkene nettopp hadde hatt sitt kommersielle gjennomslag (i USA) til priser langt under halvparten av prisnivået for trykte bøker.

Så veldig mye lenger er vi ikke kommet, særlig ikke i små land som Norge, men "løsninger" har vært lansert, både kommersielt og med tanke på bibliotekformidling av e-bøker. Det nye av året er at det er blitt populært å innrømme sine fadeser. Nå var for eksempel Forleggerforeningens Kristenn Einarsson ydmyk nok til å innrømme at deres nært forestående kommersielle e-bokløsning likevel bare blir "beta beta beta".

Og Einarssons utsagn var vel det med størst nyhetsverdi for de rundt femti nøkterne, for ikke å si illusjonsfattige tilhørerne, hovedsaklig fra biblioteksektoren.

Vi tok etterpå en prat med en av de andre innlederne og paneldeltakerne, Jonas Svartsberg Arntzen fra Deichmanske bibliotek og medlem av Norsk Bibliotekforenings e-bokutvalg.

- Einarsson ga i dag ganske klar melding om at de nå "har den kommersielle løsninga på plass". Og han virka svært positiv til å samarbeide om å knytte biblioteka opp til denne. Hva tror du dette får å si for Bibliotek-Norge?

- Dette var nytt for meg også. Og det høres i utgangspunktet postitivt ut, men ett usikkerhetsmoment er jo om denne modellen innebærer låsing til ett sted å hente e-bøker fra. I verste fall knytter de oss til en DRM-løsning som ikke snakker med våre utlånssystemer. Skepsisen min baserer seg blant annet på møter NBF har hatt med forleggerforeningen tidligere. De ga veldig lite den gangen, og det er ikke lenge siden. I beste fall vil dette gjøre det enklere for oss bibliotek å få tilgang til norske ebøker. At alle norske ebøker kan hentes fra samme kilde er i og for seg positivt.

- Du fortalte i ditt innlegg at Deichman har testa ut Biblioteksentralens Weblån, som nå snart skal settes i drift i en del regioner, men at det ikke er tilfredsstillende?

- Vi har fått det til testing, men for å teste det med innhold har vi måttet samarbeide med Goethe-instituttet, som bruker den opprinnelig tyske versjonen av systemet, som BS Weblån er en norsk variant av. For oss virker det som om systemet er unødvendig komplisert for lånerne. For eksempel må man ikke bare identifisere seg med lånernummer og pinkode, men man må logge seg inn med en egen Adobe ID, og lydbøker kan ikke brukes på mobiltelefoner og mp3-spillere som iPod.

- I tillegg er vi usikre på hva avtalen med Gyldendal innebærer av restriksjoner på de e-bøkene vi eventuelt kjøper. Tidligere har det vært nevnt at man blant annet ønsker "digital slitasje" på titlene. Altså at vi mister tilgang til titlene etter et visst antall lån eller etter en viss tidsperiode.

- Isteden samarbeider vi nå med Biblioteksystemer AS om utvikling av en applikasjon for utlån av e-bøker som er integrert mot vårt nåværende biblioteksystem. Man vil i første omgang kunne laste ned en applikasjon for iPad og iPhone for både søking og lesing av e-bøker. Den vil bare kreve PIN-koden på lånerkortet.

- Men det er altså bare for ett operativsystem?

- Ja, bare for iOS, men hvis dette blir vellykka, vil Biblioteksystemer utvikle også for andre plattformer.

- Vi som bibliotekvesen må være tydelige på hva vi kan akseptere av rammevilkår ved innkjøp av e-bøker. Jeg mener at vi, dersom det er eksemplarmodellen vi går ut fra, ikke skal godta begrensninger som digital slitasje, karenstid og liknende. Det er klart vi skal begrense utlånet i en eller annen ende, men det må være bergrensninger av typen hvor mange digital lån en låner har tilgang til i en gitt periode. Å betale fullpris for en e-bok som man mister tilgangen til om tre år, er helt uakseptabelt.

- Vi må ikke være så ivrige på komme i gang med e-bøker at vi ukritisk kaster oss på det første tilbudet vi får. Det kan fort føre til at de dårlige avtalene skaper presidens for hele sektoren.

- Det er ikke sikkert at vi kommer til å bli enige med forlagsbransjen uten at det politiske nivået kommer på banen. Dersom vi skal ha offentlige bibliotek i Norge som låner ut e-bøker, så må politikerne mene noe om hvilke rammevilkår som skal gjelde. Det beste hadde vært om vi fikk en endring av åndsverklovens §19 som hadde gitt oss de samme rettighetene til å låne ut e-bøker, som vi har til å låne ut papirbøker.

- Noe Einarsson var klar på, er at forlagsbransjen ikke vi imøtekomme behovet for å fjernlåne e-bøker.

- Fjernlån skal testes som en del av kulturrådets prosjekt av NB allerede i år, så noe fjernlån blir det nok. Men fjernlån blir nok en hard nøtt fremover. I og med at det i prinsippet ikke er noe som skiller en Oslo-låner fra en Bergens-låner i en digital hverdag så blir det potensielt veldig enkelt å få til fjernlån. Men diskusjonen om andre kommuners lånere skal få tilgang til "våre" e-bøker kommer nok uansett til å bli tøff. Jeg tenker at vi kan leve ganske greit uten fjernlån av ebøker i en oppstartsperiode.
Skriv en kommentar
Mikael Böök06.06.2012 - 07:07
"Det beste hadde vært om vi fikk en endring av åndsverklovens §19 som hadde gitt oss de samme rettighetene til å låne ut e-bøker, som vi har til å låne ut papirbøker" (Jonas Svartsberg Arntzen, cit ovan)

Nej, en sådan ny lagparagraf vore inte alls bra för biblioteken! I värsta fall skulle den cementera bokförlagens, mediekonglomeratens och softwaremonopolens -- kort sagt "medvetandeindustrins" (H.M.Enzensberger) -- redan alltför stora makt.

Den centrala framtidsfrågan lyder: vem ska äga vad vi läser? Ska böckerna ägas av kapitalet eller av biblioteken?

"Ägandet av vad vi läser" bestäms i avgörande grad av software. Den som äger operativsystemet kontrollerar informationen, innehållet. Naturligtvis är detta en förenkling. Faktum kvarstår, att ägandet av och kontrollen över e-böckerna i sista hand tillhör dem som äger och kontrollerar den slutna, kommersiella software som läsaren behöver för att öppna och läsa dem.

Det kunde vara annorlunda. Biblioteken skulle kunna använda fri och öppen software (typ linux, bsd m.m.). Biblioteken skulle kunna vägra att "låna ut" e-böcker och kräva att få äga och kontrollera de e-böcker som de köpt av förlagen och/eller direkt av författarna. Det är alltså detta som vi bör önska ossa av den nya lagparagrafen: att den ska ge biblioteken äganderätten till den elektroniska litteraturen!

Det är onekligen tekniskt möjligt att spärra e-böcker med DRM, låsa in dem in medvetandeindustrins slutna software och sluta avtal med biblioteken om "utlåning". Och för närvarande ser det inte bättre ut än att bibliotekarier och låntagare villigt låter sig förföras av de första e-lånebibliotekens tekniska elegans.

Sålunda "lånade" jag nyligen själv för första gången en e-bok från biblioteket. Eftersom stadsbiblioteket i Lovisa, min hemstad i Östra Nyland (Finland), inte hade den ifrågavarande e-boken, gjorde jag en sökning i de finländska bibliotekens förträffliga samsöksystem (FRANK). E-boken jag sökte visade sig finnas att tillgå genom FREDRIKA-biblioteken i Österbotten.

Undertecknad besitter sedan länge ett lånekort till stadsbiblioteket i Nykarleby, min "sommarstad", som ligger 500 km från Lovisa. Nu visade sig detta lånekort fungera också telematiskt. Efter att ha löst några tekniska initialsvårigheter (sådana uppträder ju regelbundet varje gång man vill göra någonting nytt med datorer) hade jag den efterlängtade e-boken klar för läsning på min iPad. Underbart! Varför klaga? Varför ondgöra sig över "medvetandeindustri" och "softwaremonopol"?

Jo, därför att det egentligen inte var Nykarleby stadsbibliotek, eller överhuvudtaget biblioteket, som "lånade" den här boken åt mig. Biblioteket fungerade bara som hyrkiosk. Det var visserligen inte jag som måste betala hyran. Betala hyran kunde nämligen biblioteket göra för min räkning, tillsvidare med skattebetalarnas och således i sista hand också med mina pengar. E-boklånens ekonomi är viktig och bör utredas närmare, men den egentliga poängen i sammanhanget är att e-lånebiblioteket inte finns *i* biblioteket utan *utanför* det, nämligen (i detta fall) i eLib, som har grundats och utvecklats av Bonniers, Natur och Kultur med flera bokförlag. Bibliotekets roll bestod enbart i att berätta om eLib och att be mig vända mig dit för att få "låna" boken -- dock fortsättningsvis med avändning av mitt bibliotekskort. eLib-ägarna har alltså lyckats med det smarta tricket att bygga in bibliotekssystemet i sitt eget system!

RAPPORT OM MITT FÖRSTA E-BOKLÅN

Det var som sagt första gången jag "lånade" en e-bok. Min upplevelse av själva
"boklånet" var följande: Först fick jag flera gånger meddelandet "Felaktigt
lånekortsnummer" när jag försökte "låna" boken. Samma problem oberoende av
om jag försökte på min bordsdator eller med iPad!

Men en enda gång blev jag ändå av någon anledning insläppt. (Jag förstår fortfarande inte varför det misslyckdes de övriga gångerna.) Då gavs "Hämta hem boken"-länken.

Bakom "Hämta hem boken"-länken hittade jag en liten fil med namnet "URLLink.acsm", som jag laddade ned till min bordsdator (som kör linux). Inget av programmen på min dator verkade kunna göra något annat med "URLLink.acsm" än att visa dess
innehåll Då kom jag på att kopiera över "URLLink.acsm" till nätet, varefter jag öppnade den med Safari på iPad. Et voilà, nu kunde jag välja att öppna och läsa boken med appen Bluefire Reader!

Så lyckades alltså "boklånet" till slut. (Safari på iPad avslutade visserligen med meddelandet "Elib3 unknown library. Please report this error to info@elib.se", vilket härmed också blir rapporterat.)

Filen "URLLink.acsm" ser ut så här:


urn:uuid:eae25cf4-7424-4c5f-a49c-6288f83143b6
http://acs.elib.se/fulfillment
427145211123758
2012-06-25T14:41:41+02:00

urn:uuid:f02b7fcf-c424-496a-a1ed-9104c33650ce
0

Landet utanför
: ett reportage om Sverige bortom storstaden
Kristina
Mattsson
E-Leopard
978-91-7343-307-5
application/epub+zip
sv


urn:uuid:f02b7fcf-c424-496a-a1ed-9104c33650ce


2419200


2419200




okmr/mL0joGWLIz+ue3lqQnClmQ=


Filändelsen acsm står för "Adobe Content Server Manager". ACM är mjukvara
som det amerikanska företaget Adobe Inc. tagit fram för att sätta
virtuella lås och bommar, dvs "digital rights management" (DRM) på
e-böcker.

Elib.se, som alltså ägs av en rad svenska bokförlag med Bonniers i spetsen, har
uppenbarligen köpt eller hyrt ACM av Adobe. Programmet innehåller som sagt
utlåningsfunktioner, som erbjuds till biblioteken. Biblioteken blir som sagt ett
slags underhyresgäster hos förlagen. Biblioteken måste (som alla vet efter affären med Zlatan-boken) betala varje gång en e-bok "lånas". Jag antar att det är därför Fredrika-biblioteken endast tillåter 3 e-boklån per gång.

Ett viktigt byggblock i systemet är bibliotekskonsortiet OCLC:s
PURL-server (Persistent URL). Det här systemet verkar vara utvecklat i ett
samarbete mellan förlagen och biblioteken...
Mikael Böök06.06.2012 - 07:15
Nytt försök med att visa hur filen "URLLink.acsm" ser ut (eftersom "taggarna" föll bort i ovanst rapport):

<fulfillmentToken fulfillmentType="loan" auth="user"
xmlns="http://ns.adobe.com/adept">
<distributor>urn:uuid:eae25cf4-7424-4c5f-a49c-6288f83143b6</distributor>
<operatorURL>http://acs.elib.se/fulfillment</operatorURL>
<transaction>427145211123758</transaction>
<expiration>2012-06-25T14:41:41+02:00</expiration>
<resourceItemInfo>
<resource>urn:uuid:f02b7fcf-c424-496a-a1ed-9104c33650ce</resource>
<resourceItem>0</resourceItem>
<metadata>
<dc:title xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/">Landet utanför
: ett reportage om Sverige bortom storstaden</dc:title>
<dc:creator xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/">Kristina
Mattsson</dc:creator>
<dc:publisher
xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/">E-Leopard</dc:publisher>
<dc:identifier
xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/">978-91-7343-307-5</dc:identifier>
<dc:format
xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/">application/epub+zip</dc:format>
<dc:language
xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/">sv</dc:language>
</metadata>
<licenseToken>
<resource>urn:uuid:f02b7fcf-c424-496a-a1ed-9104c33650ce</resource>
<permissions>
<display>
<duration>2419200</duration>
</display>
<play>
<duration>2419200</duration>
</play>
</permissions>
</licenseToken>
</resourceItemInfo>
<hmac>okmr/mL0joGWLIz+ue3lqQnClmQ=</hmac>
</fulfillmentToken>
Anders Ericson18.06.2012 - 12:31
Takk til Mikael Böök for en omfattende utgreiing, og med detaljer rundt innlogging og nedlasting som vel illustrerer hvilke problemer for brukerne som BS Weblån, Bibliofil osv. må unngå når de snart kommer på banen. For, som alle har skjønt, MB har gode forutsetninger for å knekke slike koder. Han var sentral i det første
folkebibliotekprosjektet i Norden som handla om Internett, det legendariske ”Kabelboken” i Helsingfors alt i 1993.

Men viktigere: MB setter her ord på det som få andre gjør i bibliotekmiljøet: at biblioteket fra nå av blir redusert til en "hyrkiosk" på vegne av ett eller flere utleiefirmaer: ”Bibliotekets roll bestod enbart i att berätta om eLib (den aktuelle leverandøren i Finland og Sverige, min anm.) och att be mig vända mig dit för att få "låna" boken -- dock fortsättningsvis med avändning av mitt bibliotekskort. eLib-ägarna har alltså lyckats med det smarta tricket att bygga in bibliotekssystemet i sitt eget system!”

Böök sier også at biblioteka skulle kunne nekte å ”låne ut” e-bøker og isteden kreve å få eie og kontrollere bøker de har kjøpt av forlag og/eller forfattere. Problemet er bare at bibliotek ikke får kjøpt særlig mange etterspurte, aktuelle bøker på slike vilkår. Så for å kunne henge med på utviklinga, velger man å henge med på andres
utvikling. Ei utvikling som likner mer på stagnasjon. Forbokbransjen tilpasser her det digitale til det analoge, til systemet rundt den trykte boka.

Det er viktig at Böök og andre sier disse tinga nå, sjøl om det foreløpig kan virke lite opportunt å ta skrittet helt ut. Debatten og tenkinga må begynne, også i bibliotekkretser. For hvor mange tror, med
handa på hjertet, at copyrightregimet vil vare evig?

En god kollega sa det sånn i en diskusjon da vi kom inn på Piratpartiet osv.: - Jo, det er vel og bra, men det vesle bibliotekmiljøet kan ikke gå i spissen for dette. Men Mikael Böök mener at det er nettopp i biblioteket det bør begynne. Han skriver rundt dette hele tida i ulike tidsskrift i Finland, Sverige og også i Norge:

http://www.kolumbus.fi/nya.argus/2010/01-02/bibliotek.html

http://www.bibliotekforum.no/article.php?id=2491
Mikael Böök19.06.2012 - 08:11
Tack ska du själv ha! En formulering i din kommentar är lite överdriven , dvs när du kallar Kabelboken ett "nordiskt projekt". Projektet som sådant var nog enbart finländskt, för att inte säga helsingforsiskt, eftersom Kabelboken ju var ett av Helsingfors stadsbiblioteks verksamhetsställen. Men det stämmer att Kabelbokens rykte spred sig till de övriga
nordiska länderna. Dit anlände också delegationer av bibliotekarier på studiebesök t ex från Sverige.

Kabelboken öppnades 28.2.1994. Ett och ett halv år senare, dvs i september 1995, hölls en nordisk kurs för bibliotekarier om bibliotekens internetstrategier. Kursen ordnades i Tammerfors med finansiering från
Nordiska Ministerrådet. Jag fungerade som kursledare och planerare tillsammans med Solveig Stormbom från institutionen för informatik och biblioteksvetenskap vid Tampereen yliopisto (Tammerfors universitet). Bl a Traugott Koch från Lunds universitetsbibliotek och Svante Hallgren från
BTJ hörde till föreläsarna. Man kunde kanske säga, att projektet Kabelboken genom den här kursen fick en nordisk dimension.

Nu, när vi närmar oss Kabelbokens och andra liknande projekts 20-årsjubileum (!), dvs när det börjar ha förflutit ett par decennier sedan internet intruducerades i medborgarsamhället och i folkbiblioteken, kunde det faktiskt vara meningsfullt att rekapitulera hur problematiken med "e-böckerna" har utvecklats. Det ska jag nu inte försöka mig på i den här kommentaren. För skojs skull ska jag i alla fall tillägga några stolpar som stöd för minnet. Eller åtminstone för mitt eget minne :-)

1. Michael S Harts Gutenberg-projekt ca 1975- . Hart, nyligen avliden, en av pionjärerna med e-böcker, gjorde redan på sjuttiotalet USAs självständighetsförklaring till en e-bok. Se min intervju med Hart från 1992: http://www.kaapeli.fi/book/hartintv.htm ;
En annan pionjär var Roberto Busa, också han avliden, med "Index Thomisticus", se http://www.forbes.com/sites/robertobonzio/2011/08/11/father-busa-pioneer-of-computing-in-humanities-dies-at-98/

2. Trots Lars Aronssons m fl:s Runeberg-projekt (se http://runeberg.org/) vågade många människor, inklusive författare och folkbibliotekarier åtminstone i de nordiska länderna under 1990-talet och ja, ända in på 2000-talet, ännu inte riktigt tro på att elektroniska böcker var starkt på kommande. Man insåg inte heller att webben som sådan utgör ett slags bok och att just därför våra begrepp om vad en bok egentligen är har skakats i grunden. (Här minns jag t ex en litterär paneldiskussion i Helsingfors i november år 2000 där jag inför en misstrogen publik försäkrade att svaret är ja: vi kommer att få miljoner e-böcker! Jfr http://www.kaapeli.fi/book/ebok171100.htm)

3. Närmar sig så den med digitala lås spärrade e-bokens kommersiella genombrott. På universitetsbiblioteket i Nairobi, Kenya, fick jag låna den amerikanska tidskriften Newsweeks nr från 26 november 2007, vars omslag pryds av följande text: "Books Aren't Dead (They are Just Going Digital.) Five centuries after Gutenberg, Amazon's Jeff Bezos is betting that the future of reading is just a click away".
Detta, om något, var förstås ren och skär hype, eller, med andra ord: skicklig marknadsföring från medvetandeindustrins och mjukvarumonopolens sida.
Nu skulle den elektroniska boken bli vad vi hjärntvättade varufetischister tror att är "en riktig bok", dvs en bok, som man kan sälja och köpa på "bokmarknaden". (Varvid vi glömmer vi att boken också hade några tusen år på nacken redan före "bokmarknaden" och rentav före Gutenberg).

4. Ja, och nu håller alltså biblioteken på att förvandlas till medvetandeindustrins hyrkiosker. Med bibliotekariernas goda (?) minne.


 
Kommentar:
Navn:
E-post:
Kommentar:

Skriv inn teksten til venstre i feltet til høyre for denne.
Dette er nødvendig for å unngå at automatiserte systemer skal kunne skrive kommentarer.
Captcha image


Obligatorisk felt