NBF Bibliotekforum

Du er her: Nyheter
Norsk statlig e-bokbase for bibliotek?
skarstein v
22.05.2011
Aftenpostens artikler i uka som gikk var en god oppsummering av status for det norske e-biblioteket. Én tendens er nok at "eksemplarmodellen" (1 e-boklisens - 1 låner) styrker seg. En annen at nasjonalbibliotekaren nå snakker om noe mer enn bokhylla.no. Om NB får hånd om oppgaver her, er det radikalt nytt i internasjonal målestokk.

Tekst og foto: Anders Ericson

Publisert 22.5.2011

Aftenpostens Per Kristian Bjørkeng er tilbake for fullt etter permisjon for bokskriving, og dermed er avisa på topp igjen når det gjelder de elektroniske mediene og tilliggende herligheter, inklusive bibliotek. Denne uka har det vært viktige oppslag over to dager, både på papir og nett denne gangen. Først en større sak 18. mai der e-bokprosjektet i Buskerud var hovedfokus, og med to bisaker, om at "eksemplarmodellen" tvinger seg fram i Sverige, og noen korte intervjuer med forlagsbransjen og nasjonalbibliotekaren.

Nasjonal base for bibliotek

Så la de fredag også ut en oppfølger, som sto i papirutgaven 19. mai, der sistnevnte lufter ideen om en statlig innsats i form av en "e-bibliotekbase for hele landet".

"- Det er ikke økonomisk eller kompetansemessig fornuftig at det er like mange baser som det har vært biblioteker", sier hun til Aftenposten. "- Jeg vil at e-bøkene skal være tilgjengelige så mange steder som mulig, men basen for distribusjon og avtalene bør være nasjonale" ... "Hun har likevel ikke noe håp om at Nasjonalbiblioteket, som er finansiert av staten, skal kjøpe inn selve bøkene. Vi bør få inn noen prinsipielle lisensavtaler, men vi kan ikke betale dette nasjonalt. E-bøkene må kjøpes inn av de kommunale bibliotekene".

Behov for en sterk forhandlingspartner

Etter flere tiår med ulike regjeringers systematiske tilvenning til markedsprinsipper, vil mange se på dette som et dødfødt flashback til 1970-tallet. Men i erkjennelse av at bibliotek både historisk og i nåtid er og blir et offentlig velferdsgode (i et reint Frp-samfunn ville bibliotek aldri oppstå, og de som allerede eksisterte ville fordunste etter kort tid), og at bibliotek alltid har utgjort et nettverk, er dette et logisk og fornuftig forslag som bør få all mulig støtte. Og bibliotekmiljøet må aktivt tas med på råd når dette skal utvikles videre.

Mer enn noen gang er det et kaotisk marked som gjelder. Det fins et mangfold av salgs- og utleiestrategier for e-bøker, e-aviser og e-tidsskrift, og de endres like brått som vi skifter skjorter i (den kommende?) sommervarmen. I denne situasjonen ville en sterk og stor avtalepart være godt å ha for et Bibliotek-Norge dominert av små og mellomstore bibliotek.

Også i lys av den begrensa suksessen til bokbransjens Bokskya.no, blir NBs initiativ interessant. Bokskya skulle bli tilgjengelig for bibliotekdistributører også, men dette virker nå mer uklart. Bokskya skal etter sigende evalueres innen nyttår.

Eksemplarmodellen

Modellen for e-bokutlån som prosjektet i Buskerud har valgt, på samme måte som den etablerte svenske distributøren Elib, er som sagt under press. Her kjøper biblioteket rettighetene og låner ut til så mange som ber om det. De fleste i forlagsbransjen ønsker derimot å bruke eksemplar- eller "papir"-modellen også for e-bøker, slik også Biblioteksentralen går inn for i sitt planlagte Weblån.
 
Her tar likevel Aftenposten munnen for full i forsvar for eksemplarmodellen. De skriver at ved bibliotek i Berlin lånes "hver e-boktittel i snitt ... ut 11 ganger pr. år. Det er sensasjonelt høyt sammenlignet med papirbøker i Norge, hvor de mest aktive storbybibliotekene kan oppnå et snitt på 2,5 utlån i året."

Men her inngår også det lave utlånet av de store samlingene av eldre og mindre aktuell litteratur som fyller reoler og magasin i norske bibliotek. Så man på de nevnte storbybibliotekas utlån av bestselgere ville man også finne 10-12 utlån per eksemplar per år. E-bøker er for det første noe nytt og spennende, og for det andre aller mest ny og populær litteratur, jamfør Bibliotekforums undersøkelse fra i vinter som viser at det engelskspråklige e-boktilbudet på langt nær gjenspeiler tilbudet av trykte bøker når man beveger seg utenom romaner, krim og den mest populære faglitteraturen.
  

For øvrig kan artikkelforfatter Bjørkeng påtreffes førstkommende onsdag i Alta under Nordnorsk Bibliotekkonferanse 2011, der han skal foredra om "De papirløse bibliotekene - Hvordan en fremtid uten bokhylle påvirker bibliotekene". Arrangør av konferansen er Norsk Bibliotekforening Nord-Norge.

Skriv en kommentar
Mikael Böök23.05.2011 - 10:25
Rubriken "Norsk statlig e-bokbase for bibliotek" väcker blandade känslor. Innan jag försöker förklara vad jag menar med det vill jag påpeka, att det förefaller irrelevant om den statliga biblioteksdatabasen är norsk, svensk, finsk, amerikansk, kinesisk, brasiliansk eller kenyansk. (I verkligheten har det naturligtvis sin betydelse, inte minst p g a språkförhållandena i ifrågavarande land.) Däremot finns det skäl att diskutera om vi överhuvudtaget bör ha "statliga" e-bokbaser och vad vi i så fall menar med ordet "statlig". Vem tänker vi oss att ska äga alla de där e-böckerna? Blir "staten" deras ägare? Vilken blir egentligen "statens" roll (eller vilka blir dess roller) ?

Böcker, inklusive e-böcker, författas på naturliga språk -- denna triviala sanning kan och bör faktiskt, anser jag, ligga till grund för nationella och varför inte statliga insatser för att samla, bevara, presentera och ge tillgång till böcker (+ e-böcker) på de olika språken. Men härtill kommer en ytterligare, och som jag ser det avgörande, synpunkt: böckerna och boksamlingarna -- inklusive de nationella eller nationalstatliga samlingarna eller databaserna -- är i själva verket kosmopolitiska och universella. Själva tanken på ett "nationalbibliotek" eller en "statlig e-bokbas", som till sitt egentliga innehåll, dvs beträffande kunskaperna och informationen som står skriven i böckerna, vore begränsat till ett enda land (eller nation eller stat) ter sig löjlig, ja rentav skrattretande. Att en bok är skriven på ett visst naturligt språk betyder ju inte att den nödvändigtvis ska handla enbart om de människor och de länder där det språket talas och skrivs!

En "statlig ebokssamling" måste kort sagt vara kosmopolitisk och universell -- annars vore den s g s värdelös. Med begreppet kosmopolitisk menar jag ungefär, att kunskapen och informationen som sådan inte är (eller bör vara) underställd någon nationellt-statlig jurisdiktion. Med ordet universell syftar jag på en kunskapens, informationens och t o m skönhetens universalitet, som inget har att göra med stater och jurisdiktioner. Det är inte några särskilda universella "värden" jag vill peka på här, utan bara vissa välkända, praktiska förhållanden. Exempel: "Kun Woo Paik was born in Seoul. He gave his first concert, aged 10, with the Korean National Orchestra (Grieg piano concerto)" (Wikipedia). Borde inte en koreanks pianistelev kunna vänta sig att hitta "Griegs pianokoncert", dvs själva notskriften samt litteratur om detta musikaliska verk i Sydkoreas egen statliga (e-)boksamling?

Den fråga som vi bör ställa oss, även om det är lite si och så med vem som anses ha kompetens eller rätt att ställa den, gäller hela världens gemensamma bibliotekssamling: behöver vi en sådan och hur ska den i så fall se ut?

Dock är svaret på denna fråga redan så gott som givet: detta mänsklighetens gemensamma
bibliotek har ju under loppet av ett par decennier växt fram som en inkarnation av S.R Ranganathans femte biblioteksvetenskapliga lag ("the library is a growing organism"). Det kallas INTERNET.

Men för att komma tillbaka till ämnet för denna lilla kommentar: Varför väcker artikeln (och inte bara rubriken) "Norsk statlig e-bokbase for bibliotek?" så blandade känslor (åtminstone hos underecknad)? I det ovanstående har en orsak rean antytts: det är p g a av den rådande oklarheten beträffande förhållandet mellan den "norska staliga e-bokbasen" och de övriga ländernas motsvarande arrangemang samt hur allt detta ska förstås i förhållande till internetutvecklingen.

Men detta är inte den enda orsaken. Rubriken och artikeln innehåller också ett mer omedelbart och s a s dagasaktuellt incitament, som åtminstone hos mig utlöser en klart negativ känsloreaktion. VARFÖR ACCEPTERAR BIBLIOTEKARIERNA UTAN KNOT OCH PROTESTER IDÉN OM UTLÅNING AV E-BÖCKER ?

Under medeltiden var fortfarande bokkopiering en arbetsintensiv verksamhet och böcker betraktades som värdeföremål, och biblioteket utformades med säkerhetskrav i åtanke. Böcker kedjades vid hyllor och väggar för att förhindra stöld. (Källa: Wikipedia.) Nåväl, senare slog boktryckarkonsten och copyrighttänkandet igenom, och under 1900-talet brukade böcker ställas upp på öppna hyllor i bibliotek för medborgarna att låna ut och returnera. Nu, på 2000-talet, när internet och e-böckerna åller på att erövra världen, vill innehavarna av kopieringsrätten återigen "kedja fast böckerna vid hyllorna" med osynlig och hemlig programmeringskod, som upphäver det nya läget inom informationstekniken. Medborgarna ska alltså tvingas "returnera" dessa fastlåsta "e-böcker" till.. ja, vart? Till "statliga e-bokbaser"?

Detta är helt bakvänt. "E-böcker" kan inte "lånas ut" eller "returneras" med mindre vi går med på att återvända till medeltida metoder. Det bör vi givetvis inte gå med på. I stället bör vi, för det första, kräva att datorernas programmeringsod genomgående är fri och öppen och genomgående införa sådan fri och öppen programmeringskod i våra bibliotek. För det andra bör vi ta itu med att bygga den kosmpolitiska och universella e-boksamlingen. Det åligger inte Google eller regeringarna att göra detta. Det är vår, bibliotekariernas, uppgift. "Vår uppgift är", som R. David Lankes nyligen sade under de svenska biblioteksdagarna i Visby, "att förbättra samhället genom att underlätta skapandet av ny kunskap" (http://quartz.syr.edu/rdlankes/Presentations/2011/Sweden-Lankes.pdf). För detta ändamål behöver vi alla en gemsnsam bas av fritt kopierbara e-böcker, som absolut inte behöver "returneras" eller -- allra minst --"expirera".

Med vänlig hälsning,

Mikael Böök
biblioteksaktivist
Finland

Kristin Røijen23.05.2011 - 11:03
Mikael, du nevner de ulike språkområdene "norsk, svensk, finsk svensk, finsk amerikansk, kinesisk, brasiliansk eller kenyansk". Alle har litteratur som lagres i "skyen" allerede..

- Spørsmålet er bare om en nasjon ønsker å ha en "portal" med all digital litteratur som et logisk fenomen å lete i. Det har vi i Norge lyst til å ha.

"Skyen" er abstrakt, men kan det ikke finnes makt der? Jo - vi vet at enkelte stater holder streng kontroll med sine lands ytringer. Men i Norge er det snakk om å samle små og spredte ressurser til en digital løsning, nettopp for å gjøre det med penger. Norske bibliotek har lite penger. Håpet er at all relevant litteratur fra Norge skal finnes digitalt. Hvem skal betale det? Hvis løsningen blir statlig, hender det at det blir realisert. Det finnes ikke bare av seg selv.

Når litteraturen er skapt, er digital litteratur tilgjengelig i hele verden. Som regel. Men den norske digitale "Bokhylla.no" er dessverre bare tilgjengelig for norske IP-adresser! Forstå det den som kan. Hva skulle være galt med at mange utflyttede nordmenn skulle finne Anne Cath. Vestly i Bokhylla? Forstå det den som kan.

Hilsen fra Kristin Røijen, Norsk fagbibliotekforening.
Line Akerholt23.05.2011 - 11:42
Hva, er bokhylla.no bare tilgjengelig for norsk ip? Og jeg som hadde tenkt til å skrive et innlegg hvor jeg irriterte meg over at danskene har lagt ip-sperre på en del digitaliserte verker fra tiden Norge lå under Dansk konge (for jeg tipper vi nok finansierte dem med litt skatt).

Hilsen Line Akerholt
Anders Ericson23.05.2011 - 11:57
Det fins mange slags "sperrer", ikke minst de økonomisk-/politiske. Torsdag hørte jeg ProQuests representant i Norden presentere bl.a. base Early English Boooks Online, der det britiske nasjonalbiblioteket/myndighetene har overlatt alt til kommersielle krefter, til forskjell fra NB og Norge.
Jeg har nå brukt 20 minutter på ProQuest uten å finne noen pris på denne basen. Da er den ikke billig...
Hans Martin Fagerli23.05.2011 - 13:24
Det er i sluttsatsen at Böök, sannsynligvis ubevisst, peker på formidlingsproblematikkens kjerne for e-bøker: För detta ändamål behöver vi alla en gemsnsam bas av fritt kopierbara e-böcker, som absolut inte behöver "returneras" eller -- allra minst --"expirera".

For fritt kopierbare e-bøker trenger vi ingen base for å formidle eller laste ned slike titler. De er jo allerede tilgjengelige, og ingen spør vel om hvor de ligger på Internet? Nasjonalbiblioteket derimot har vel i lovs form plikt til å holde oversikt over e-bok-titler i Norge, og da vil vel en lenking til disse titlene i denne basen var en tilnærmet gratis kostnad for NB? Eller er ikke e-bøker en naturlig del av Nasjonalbiblioografien?

Det Böök glatt overser er det ikke helt trivielle problem at noen forfatter faktisk lever av å skrive bøker - også e-bøker. Disse bøkene er det som skaper problemer. Det er heller ikke helt uten utfordringer for Nasjonalbiblioteket å skape en løsning hvor disse formidles fra dem og ut til brukere og biblioteker uten at det samtidig avstedkommer en kompensasjon for forfattere og forlag. Og hvorfor skulle forfattere og forlag gi slipp på sin kontroll med formidling av e-bøker? Er det spesielle fordeler med at NB skulle ta denne rollen? Og hvorfor skulle Staten plutselig ønske å dekke en kostnad som hittil har vært tatt av privat næringsliv.

Her er det nok av gordiske knuter. Det er derfor det tar tid. Jeg tror ingen ser den gode løsningen i dag
Pål M. Lykkja23.05.2011 - 13:45
Det er på mange måtar ein vakker tanke å gjenskape dei same inntektsmulegheitene i den digitale verda som i den trykte verda. Styresmakter og næringsliv over heile verda er veldig ivrige på å få dette til. Dette har medført overvakningslovar som kan sjekke ned til den minste detalj om ein har underordna seg det kunstige knappheitsregimet.

Flagglovane er eit døme på lovar som hestedrosjeselskapa fekk innført for å stoppe konkurransen frå bilane. Ein person skulle gå framføre bilane med eit raudt flagg for å hindre at folk havna under bilane.

Nasjonalbiblioteket må vel nesten berre jatte med desse kreftene sidan det er nyttelaust å avvike frå desse hovudretningslinjene.

Men alt har sin ende. Flagglovane vart oppheva til slutt. Det er ei stigande erkjenning blant forskarar og politikarar at det intellektuelle eigedomsregimet me har arva frå den digitale verda før eller seinare må endrast radikalt. Det ser eg til og med konservative ip-ekspertar oftare og oftare er med på. Det hjelper ikkje å flikke på modellen for å reparere/utbetre det at internett ikkje har knappheit som ein faktor fordi uansett korleis ein vrir og vrenger på det, så er internett ikkje noko anna enn ei gigantisk kopimaskin som er så og seie gratis i bruk.

Alle forsøk på å unnvike dette faktum vil før eller sidan mislukkast trur eg. Dette vil gjelde biblioteka også, i alle fall om me går ein 10-15 år fram i tid.

Det vil oppstå myriader av midlertidige og kortvarige løysingar, og det er nok det me ser utfalde oss no for tida.

Biblioteker og bibliotekarar sitt oppdrag ligg fast, men bærbjelken i oppdraget bør vel gå ifrå å samle globalt-tilby lokalt, til å samle lokalt-tilby globalt. Dei trykte bøkene er mellombels ei god krykkje å støtte seg til etter denne omfattande "operasjonen" til bibliotek og bransje har omstilt seg frå knappheit til overflod av informasjon.

Det vil nok ikkje ta så veldig lang tid før USA og EU forstår at overvaking ikkje gir dei resultata for næringslivet dei hadde håpa på. Omleggjinga til overflodsøkonomien er allereide i gang. Spoify til dømes er ei teneste som få artistar har råd til å ikkje vere med på.

Når omstillinga til overflodsøkonomien har kome til eit visst punkt, og biblioteka har hengt for lenge etter, då kan det vere for seint. Det vil koma forfattarar og kunstnarar som greier å livnære seg med andre forretningsmodellar, og dei som ikkje greier denne omstilinga si er ikkje garantert statsstøtte.
Anders Ericson23.05.2011 - 13:52
Jeg følger opp på bl.a. Fagerlis premisser (til forskjell fra Bööks):
Ei målsetting for NBs nasjonale base måtte blant annet være å forhandle fram EIERSKAP til flest mulig e-bøker, på vegne av alle biblioteka, for å mane unna "ekspirasjonsspøkelset" (Böök).
NB har alt i dag rett til alle e-bokfilene med hjemmel i pliktavleveringslova, men bare til forskingsformål. Men så kan vi tenke et skritt lenger, ett av gangen. Nå har NB sikra tilgang til avisene de skanner (også opphavsrettsbelagte) på skjermer i alle offentlige bibliotek. Island jobber med ei ordning for hele nasjonallitteraturen (riktignok bare 50 tusen bind) tilgjengelig for alle (islandske) pc-er, men bare én bruker ad gangen: http://bit.ly/fu2Vot

Med så mange kunder i ryggen (alle biblioteka) ville man stå sterkere i forhandlinger med forleggerne enn et enkelt bibliotek eller et konsortium.
Er dette helt urealistisk? Opsahl i forleggerforening virker ganske åpen i ap.no 19. mai (se lenke ovenfor)
Pål M. Lykkja23.05.2011 - 15:21
Biblioteket er allereide ekspertar på å leggje til rette for serendipitet, men denne eigenskapen bør utviklast i samanheng med byutviklinga forøvrig, slik som Nye Deichmann er i god gang med. Eg meinar at ein bør våge å tenkje dristig og heilt nytt omkring biblioteket rolle i framtida, og ikkje bruke alle kreftene sine på å tilpasse seg ein bokmarknad som kanskje har grodd fast i fortida. Genero-prosjektet har nok allereide fått ein del avleggjarar internasjonalt har eg inntrykk av. Dette prosjektet legg vekt på ein heilt annan praksis, men tek sikte på å fylle dei same gamle rollene for biblioteka.

Her er ein fantastisk bloggpost om serendipitet og byutvikling, den burde lesast av dei som planlegg nyutvikling av biblioteker.

http://www.ethanzuckerman.com/blog/2011/05/12/chi-keynote-desperately-seeking-serendipity/

Mikael Böök24.05.2011 - 06:47
@ Fagerli Jag tror att jag bör förklarar lite närmare hur jag ser på e-böckerna och deras spridning. Klart att e-bokskrivarna måste förtjäna sitt uppehälle. Och detta kan gärna ske genom att de säljer sina e-böcker. En i mitt tycke intressant möjlighet är att vi i större utsträckning än för närvarande bygger upp subskriptionssystem, dvs att läsarna prenumererar på sina författares böcker mot skälig avgift, gärna redan innan författaren och/eller förläggaren har givit ut dem. Upphovsrätten bör också till vissa delar kvarstå (särskilt författarens moraliska upphovsrätt). E-böcker bör dock vara fritt kopierbara, vilket i teknisk mening är ungefär detsamma som att det bör vara möjligt att läsa dem (e-böcker kopieras ju bokstavligen varje gång vi tar fram dem på våra skärmar). Förläggaren, staten eller någon annan bör inte ges rätt eller teknisk möjlighet att avbryta eller övervaka läsningen. (Föräldrar, lärare och kritiker bör givetvis försöka påverka ungdomens och publikens bokval och läsvanor, men det är en annan sak.) När e-böckerna en gång givits ut bör de vara fritt tillgängliga via internet. Detta som en allmän och dominerande regel. Men det kommer säkert att finnas vissa undantag från regeln.

@Røijen, som skriver: "Spørsmålet er bare om en nasjon ønsker å ha en "portal" med all digital litteratur som et logisk fenomen å lete i. Det har vi i Norge lyst til å ha." Bevare mig väl för att motsätta mig detta konstruktiva nationella projekt! Vad jag klagar på, är att hela nationer fogar sig -- så ser det i alla fall ut! -- i regler som ytterst syftar till att garantera den transnationella medvetandeindustrins affärsvinster.

@Lykkja , tack för länken till Ethan Zuckermans blogg med sina funderingar om staden, landsbygden och "serendipidity"! Hur översätter man "serendipidity till norska och svenska?
berit ch. nielsen25.05.2011 - 13:31
til det siste spørsmålet i Bøøks innlegg: serendipity oversettes med "tilfeldighet" på norsk, men et nylansert dekkende uttrykk er "snubleflaks", fordi det ikke dreier seg om uhell/uflaks
 
Kommentar:
Navn:
E-post:
Kommentar:

Skriv inn teksten til venstre i feltet til høyre for denne.
Dette er nødvendig for å unngå at automatiserte systemer skal kunne skrive kommentarer.
Captcha image


Obligatorisk felt